Jag mår bra och jag är glad. men trots att man lämnat "det" åt sidan så går det ibland inte att sluta tänka på vissa saker. vad hade hänt om jag gjort så istället? gjorde jag något fel? borde jag gjort såhär istället? för såfort det blir såhär så känns det påengång som att det är mitt fel, att jag gjorde någonting som blev fel och att det helt enkelt inte dög längre. det finns tid till allt sålänge man försöker, sålänge man vill det. och jag är kanske inte typen av tjej som vill träffa min pojkvän(som jag nu inte har) en gång i veckan, skulle kunna spendera all tid jag har med honom, men när det inte går så är det ju som det är, då får man tänka om och sedan få ihop det ändå, för jag vet att det skulle gått, det kunde ha blivit bra, väldigt bra.