klart jag vet att livet inte alltid är en dans på rosor, men någon gång måste väl allting kunna få vara bra?

det är alltid någonting som är fel, mer eller mindre. när man rättat till en sak, som oftast då är viktigare än dom andra, eftersom att man valde att ta försöka lösa det först. när det är helt okej, eller kanske tillochmed bra,

så kommer man på att det finns så mycket mer som man skulle vilja ha ändring på också.

och till dethär med kärlek, vafan är det egentligen? jag verkar inte kunna någonting om det.

det är inte längre bara en puss på kinden och några små leenden åt varandra, jag är inte 7 år längre.

man får inte ha för brottom, det har jag kunskap av, och har lärt mig av misstag som jag gjort förut,

men nu, är det ett misstag nu? eller är jag lyckligare än någonsin? det är till och från hela tiden.

jag kan aldrig vara säker på någonting, det är det som är felet när det gäller mig,

och därför är jag lite svår att förstå sig på ibland.

mitt sätt att komma över någon, glömma någon, är att träffa någon ny, som kan ersätta platsen, någon som får mig att må lika bra - om inte bättre. men hur ska man kunna veta att man är lycklig till 100%?